Det sägs att i vissa världar finns hav som inte speglar himlen, utan minnet av andra verkligheter.
I detta verk anar vi ett sådant hav – stilla men aldrig tyst. Färgerna böljar som viskningar från en annan sida av tiden. Djupblå toner slingrar sig kring ljusets silverfläckar, som om månen försöker minnas sin form genom dimman.
Inget här är fast, ändå känns allt evigt. Som om varje linje är ristad i drömstoff, som om ytan döljer en uråldrig sanning – eller ett löfte. Betraktaren dras in, inte med blicken utan med själens långsamma fall mot något bortom förståelse.
