Tigern stiger fram ur tystnaden, ett hjärta av muskler och minnen. Steget är långsamt, självsäkert – som om tiden själv valt att följa honom.
De gröna ögonen bär djungelns hemligheter, en blick där vildhet möter visdom. Ränderna är inte bara mönster, de är berättelser ristade av liv, kamp och överlevnad.
Bakom honom faller färgerna som ekon av världar: jordens varma ockra, blodets djupa rödbrun, mossans stilla grönska, skuggans lugna grå. De rinner som spår av det han varit och det han fortfarande är.
Här finns kraft utan hast, styrka utan skrik. En påminnelse om att sann makt inte jagar uppmärksamhet – den går rakt mot dig, med blicken stadigt fäst vid nuet.
